Venedig, 15 mars 1732
Jag kan knappast
förmå mig tro att det är sant! Att jag till slut är i Venedig, denna drömmarnas
stad! Ingenting jag hitintills sett i mitt icke alltför långa liv kan jämföras
med det skådespel som denna plats bjuder på.
Jag måste här
erkänna att jag inte höll särskilt stora förhoppningar på denna resas
välgärning, efter de oräkneliga veckor jag var tvungen att spendera i en ack så
liten droska, med endast min odräglige bror Erik som sällskap. Att denna resa
tog plats över huvud taget var något utav ett mirakel, efter att jag under hela
januari månad dragits med lungvärk. Ingen människa med vett sätter sig i en
droska för nättupp två månaders resande med lungvärk! Hurusom, så var det som
om äventyrslustan inuti mig plötsligt tog över min hälsa, och frisk och kry
kunde jag till slut lämna Göteborgs stad bakom mig. Jag tackar sedan dess Gud,
både för min hälsa, men också för min underbara gamla guvernant som skickat erbjudan
om en visit i Venedig, när hon nu flyttat hit som gift kvinna.
Minnena av de
första dagarna är ännu som en färgglad dimma i mitt inre, där nya erfarenheter
för alla mina sinnen avlöser varandra i ryslig takt - Den djupplå färgen på
sidenklänningen, dess frasande ljud när jag provade passformen, doften av nyligt
bakade italienska mandelskorpor, sångerna från stadens alla barder och känslan
av det mjuka blodröda skinnet runt dagboken jag nu skriver i.
Jag kan konstigt
nog inte dra mig till minnes ansiktet på damen som sålde denna dagbok till mig,
trots att jag spenderade så lång tid vid bokståndet på marknadsplatsen. Plötsligt
stod hon där framför mig och erbjöd mig att inhandla denna underbara läderinbundna
dagbok. Jag tror att hon måste ha uppfattat mitt ansiktsuttryck, överväldigad
av alla nya upplevelser som jag var, och förstått hur jag längtat efter att med
pennans hjälp få lätta mitt sinne! När jag vände mig om för att ge damen
betalningen för boken var hon plötsligt borta. Mycket egendomligt. Men jag har
vett att uppskatta en gåva. Jag kommer skriva av mig så ofta tid finnes, för
jag vill icke glömma en endaste dag!
Venedig, 18 mars 1732
Jag har haft ett
par underbara dagar, mestadels fyllda med ro och lättja, och lyckats få lugn i
själen att uppskatta denna stad i avslappnande tempo. Erik och jag har tagit
oss tid att dagligen promenera över broarna vid kvarteret där vi nu bor och
insupa stadens kultur i mer maklig takt. Vi har knappt haft kraft nog åt våra
vardagliga gräl!
För ett par dagar
sedan fick jag i en av de finare butikernas stora skyltfönster syn på en
underbart vacker mask för ansiktet. I vitt elfenben med infattade ädelstenar
och förgyllda blomsterdetaljer låg den där på en sidenkudde. Jag hade aldrig
sett något liknande, och frågade omgående min trogna gamla guvernant om denna
tingests användning. Det visade sig att det mycket snart är dags för den årliga
karnevalen i staden, då societetens toppskikt bjuds in att deltaga i
festligheter i dogens palats, utsmyckade med fantastiska klädnader och masker,
liksom den jag såg!
O, lycklig äro
den kvinna som får en sådan inbjudan! Det är nästintill att jag önskat att min
guvernant inte varit så lycklig i sitt giftermål med en man av en så pass låg
status som en tyghandlare.. Men jag har ändå inte någon vacker ung italiensk
man, med en mask i samma stil som min egen, som kan ackompanjera mig dit på sin
arm.. Men nej, där blev mina tankar visst orena! Det är tur att en dagbok är av
privat natur. Tankarna får jag bekänna och sona i morgondagens bikt.
Venedig 19 mars 1732
Herregud! Jag kan
knappast hålla pennskaftet still för att skriva denna mening, för jag skakar av
nervositet och spänning. Med morgonposten kom nämligen en leverans utav ett
inbjudningskort till maskeraden på dogepalatset, bärandes mitt namn!
Jag kan knappt
tro att mina drömmar från gårdagen verkar slå in..
Venedig 22 mars 1732
Imorgon är dagen
då jag likt en sagoprinsessa kommer få äran att uppleva en kunglig maskerad!
Men jag önskar
att min kära guvernant, som jag också har nöjet att numer kalla min vän, kunnat
känna lycka för mig. Men hon har varit mycket tystlåten de senaste dagarna. Jag
trodde för ett ögonblick att det var ett stråk av svartsjukan, men hon anförtrodde
mig att hon haft ett par otrevliga gräl med sin make, något hon inte varit med
om tidigare i deras gifte. Jag lider med henne, och ber att grälen ska upphöra.
Venedig 23 mars 1732
Jag skriver dessa
ord i all hast, då mitt ekipage väntar på mig vid porten. En av dogens vakter
måste ha fått i uppdrag att eskortera gäster, för vid en droska utanför min
dörr står nu en ung vacker italiensk man, som till och med har lyckats inhandla
en likadan mask som min egen! Jag kan inte förstå min tur!
Tyvärr visade det
sig dock att Erik fått ett slag av svartsjukan, och han spelade mig ett elakt
spratt under morgonen. Alla mina korsetter var ihopsnörade och mina skor
bortrövade! Det var nättupp att jag hann med att göra mig respektabel inför
maskeraden, och just nu önskar jag livet ur den lymmeln!
Venedig 25 mars 1732
Jag börjar få
dåligt samvete. Nöjet av maskeraden blev kortvarigt då det visade sig att min
bror försvunnit under natten! Och jag som tänkt sådana elaka tankar om honom
alldeles nyligt!
Venedig 26 mars 1732
Min nyfunna tur
efter min ankomst till Venedig har visat sig mycket kortlivad! Min bror har
ännu inte blivit funnen och min guvernant är även hon förtvivlad. Det har
framkommit att hennes make blivit sedd på ett av stadens många horhus, bara ett
par nätter sedan, och hon är nu djupt olycklig! Å, hur jag önskar att min lungvärk
inte försvunnit så att denna olyckans resa kunnat äga rum!
Venedig 27 mars 1682
Det är som en
olycksfågel förföljer mig i dessa dagar.. Under hela natten har jag känt av en
molande värk i lungorna som inte verkar ge vika.
Jag är rädd! Bara
en liten stund sedan hostade jag i min näsduk och fick med skräck syn på blod!
Om jag bara fick ha Erik nära mig!
Afton 27 mars
Andningen är svår
nu, och jag är så trött. Men inte längre rädd. Erik är här hos mig nu. Hans
hand är egendomligt kall, men behaglig mot min febriga panna. Jag vill sova nu.
Så trött.
No comments:
Post a Comment