Friday, 11 April 2014

Oacceptabelt beteende… för vissa

Läste precis ett härligt argt blogginlägg av Lady Dahmer: ".. Seså nu tjejer, var inte besvärliga nu …" 

Klingar så bra ihop med vad som precis hände mig i veckan! Nämligen detta:

Jag är mitt uppe i att organisera en konferens på mitt universitet här i Storbritannien. Så i måndags så kom jag aldeles för sent till ett möte jag glömt bort. Gud så dumt! Hade totalt glömt bort det. Mådde så där dåligt i magen som bara andras besvikelser kan frambringa.
Så jag tar i lite extra när det kommer till att ha åsikter under mötet, för att liksom ursäkta min frånvaro i början. Då tar såklart superproffessor-nummer-ett (60+ man) och säger till mig på skarpen: "Stop beeing so disruptive! First you are late and then you keep talking!"

Så jag blir så klart ARG! Kniper ihop mun och ger arga korta kommentarer.

Då börjar han…. SKRATTA! Och säger med bästa I-am-your-superior-rösten åt mig att lugna ner mig.

Så jag blir så klart ÄNNU ARGARE.

Det värsta med hela historien, som får mig att förlora hoppet lite, är det som nu följer: Efter mötet tar professorn mig åt sidan och säger att: " I need to tell you that your behaviour is not acceptable!"

Å då jävlar blir jag FÖRBANNAD.

Så jag förklarar för honom exakt hur jag känner. Hur förnedrande det var att bli utskrattad i ett fullsatt möte. Hur illa jag tog vid mig av hans kommentar. Och sedan säger jag:
"We just had a perfectly successful meeting. Unfortunately it involved me being angry. But that is a perfectly ALLOWED EMOTIONAL STATE."
Och det läskiga är att han blev helt ställd. Sedan höll han med! Han bad om ursäkt!

Så för att summera: Jag blev arg. Huruvida jag hade rätt i det eller inte hör inte till saken. Men innan jag poängterade att ilska faktiskt är tillåtet, så tyckte professorn att mitt beteende var OACCEPTABELT.

Innan jag påpekade det så förstod inte en 60+ professor (i kvantmekanik) att min ilska var motiverad, och tillåten överhuvud taget. 

Vad kan det ha att göra med, måntro? Att jag bara är en doktorand och inte akademiker? Att jag är 30 år yngre än honom? Eller kanske, möjligen, eventuellt, hade det att göra med snippan mellan benen..

När kvinnors och mäns olika känslouttryck blir förpackade i en sån tajt normativ patriarkat-föpackning att helt jävla normalt människo-beteende helt plötsligt blir oacceptabelt, då är vi ALLA riktigt illa ute.

 Tee  --  Arg. 

No comments:

Post a Comment